Ett nytt viktigt bidrag till nationell beredskapsplan för skyddsutrustning

​Coronapandemin blottade ett stort behov av skyddsutrustning i vården. Stockholms Sjukhem har drivit ett projekt för att skapa möjlighet att snabbt starta inhemsk produktion av skyddsutrustning. Arbetet är nu avslutat och har visat goda resultat.

Målet för projektet har främst varit att se över behovet av skyddsutrustning för vårdpersonal, men också minimera varsel och konkurser inom industrin.

– I och med att det blev en så akut situation under våren hann nog inte myndigheterna samordna sig gällande behovsbilden som också hela tiden ändrades. Det här var naturligtvis inte helt enkelt att hinna med, nu har vi presenterat många lösningar som vi hoppas och tror att man kan ha nytta av under arbetet med att ta fram en nationellt övergripande beredskapsplan, säger Monica Winge, principal på Stockholms Sjukhem som har varit initiativtagare, projektlett och koordinerat arbetet.

Projektet har involverat Region Stockholm Command Center, konfektionsföretaget Cavaliere, fackliga organisationer och ett stort antal aktörer från industrin. Från Stockholms Sjukhem har Karin Thalén, sjukhusdirektör, Christina Jansson, miljö- och kvalitetsansvarig samt Mauro Albore, inköpsansvarig, deltagit. Innovationsmyndigheten Vinnova har finansierat projektet.

Nya lägen krävde nytt tänk

Monica Winge berättar att projektet har varit intensivt och gett många insikter.

– Vi har bland annat kartlagt behov av skyddsutrustning utifrån situationen med covid-19 och det har ställt specifika krav på hur den ska utformas. Vårdpersonalen har stått inför helt nya sätt att sköta infekterade patienter. Normalt vårdar man exempelvis inte flera infekterade personer på samma sal, vilket man nu har varit tvungen till på grund av pandemin och den hårda belastningen på vården.

Projektet är avslutat, vad har ni hunnit genomföra?

–Vi har tagit fram nya krav på skyddsutrustning som fungerar i ett pandemiläge och tillverkat ett antal prototyper för skyddsrock, en basker och en hjälm med dok. Vi också tagit fram tydliga och enhetliga krav och specifikationer för hur själva produktionen av skyddsutrustning ska gå till. Utöver det har 50 000 baskrar och hjälmar producerats som en effekt av projektet i samarbete med Cavaliere. I projektet har vi också beskrivit en möjlig framtida beredskapsmodell och hur den processen kan se ut.

Vilken var den största aha-upplevelsen under projektet?

– Att det var så bristande samordning mellan myndigheter och vården i sig. Exempelvis certifieringsprocessen med att få utrustningen godkänd tog alldeles för lång tid.

Något mer ni arbetat fram under projektet?

–Ja, vi har beskrivit hur en framtida inköpsmodell och rotationslager av skyddsutrustning kan se ut för att fungera i ett krisläge, där delar vi gärna med oss av den kunskap vi upparbetat.

Har ni lyckats nå alla mål som ni hade med projektet?

– Överlag har projektet levererat på de mål som sattes upp i inledningsskedet. Det har funnits stort behov av att belysa de frågor som lyfts liksom det stöd som vi har gett i exempelvis framställningen av underlag för ny godkänd skyddsutrustning, samt förslag till beredskaps- och inköpsmodeller inför framtiden.

Vad ska ni göra framöver?

– Nu hoppas vi att det här uppmärksammas på nationell nivå och att vi kan starta en inhemsk produktion av skyddsutrustning. Projektet har identifierat ett flertal svenska företag som kan ta fram den här utrustningen. De står till och med startklara för att ta sig an uppgiften! Idag säljer många av företagen sin produktion till andra länder i Europa då det har varit svårt att få till avtal i Sverige. Nu vill vi fort få igång en dialog om hur man i framtiden kan säkra svenskproducerad skyddsutrustning och dela med oss av insikterna vi fått tack vare det här projektet, säger Monica Winge.

Ta del av hela slutrapporten för projektet

Monica Winge, principal på Stockholms Sjukhem som har varit initiativtagare, projektlett och koordinerat arbetet.