Filmen om Göran, som bor på äldreboendet Mosaiken på Bromma Sjukhus. Göran och hans dotter Pia berättar hur de upplever att Göran har det. Göran beskriver sig som tidigare mycket aktiv – orienterare och skidåkare som åkt flera Vasalopp – och förklarar att han flyttade till Mosaiken efter fallolyckor och för att barnen inte tyckte att han skulle bo ensam längre. Pia berättar att hon tidigare kände sig otrygg när han bodde själv, men nu känner stor trygghet i att personalen ser till honom.
Göran säger att han trivs bra på Mosaiken: han har ett eget rum med det han behöver, inklusive bra badrum och möjlighet att tvätta, och att maten serveras fem gånger per dygn och håller hög nivå. Han beskriver särskilt hur mycket han uppskattar lagad mat med efterrätt, och att både miljön – med tavlor, fåtöljer och lugn atmosfär – och möjligheten att titta på tv och följa idrott betyder mycket för honom.
Han berättar också att intresset för natur och rörelse finns kvar; han går ut så ofta han kan med rollator och försöker delta i gymnastikaktiviteter som erbjuds på boendet. För att hålla igång använder han även egna hantlar och följer tv-sänd gymnastik.
Pia säger att Mosaiken lever upp till familjens förväntningar och nämner att även andra anhöriga hon känner, som har föräldrar på boendet, är nöjda. De upplever Mosaiken som en lugn, hemlik och trygg plats där både boende och anhöriga känner sig väl omhändertagna.