”Vallgossen blev som en familj!”

Katarinas man Gunnar bodde sina sista fem år på äldreboendet Vallgossen på Kungsholmen. Som pensionerad geriatriker har Katarina själv stor kunskap om sjukvård och åldrande. Hon är mycket nöjd med sina erfarenheter av Vallgossen och Stockholms Sjukhem.

Katarina är en aktiv pensionär som passar barnbarn och studerar idéhistoria på Senioruniversitetet. Hon har stor personlig erfarenhet av Vallgossen och vill gärna dela med sig av sin upplevelse. Under fem år besökte hon boendet omkring två timmar om dagen för att träffa sin man Gunnar. Förra sommaren avled han.

– Han hade Parkinson och var mycket dålig på slutet, berättar Katarina.

I början av sjukdomen bodde Gunnar hemma och fick hjälp av hemtjänst. När vårdbehovet ökade fick han växelvård under en period.

– Men det fungerade inte bra. Stockholms Sjukhem har ett gott rykte, så jag ansökte om att Gunnar skulle få flytta dit. Det var år 2020, under pandemin, och vi hade tur. Gunnar fick en lägenhet ganska snabbt. Det var en fantastisk sjuksköterska som tog emot oss, berättar Katarina.

Under pandemin fick Katarina och Gunnar bara träffas i Vallgossens park. Trots den speciella situationen fick Katarina god kontakt med personalen på boendet.

Levde verksamheten upp till det goda ryktet?

– Ja. Det blev faktiskt ännu bättre när boendet fick en ny chef. Hon hade nya tankar om verksamheten och det blev väldigt bra.

– När rollen som teamchef kom på plats blev det så bra. Det är verkligen värdefullt att ha en erfaren undersköterska som teamchef – en person som känner de boende och säkrar kontinuiteten i bemanning och arbetssätt. Amal, som var Gunnars teamchef, är en fantastisk person!

Förändringen bidrog också till att de vikarier som anlitades, var de som kände de boende på enheten. Det skapade personalkontinuitet och trygghet för alla parter.

– Till och med semesterperioderna, som kan vara en stor utmaning med många nya medarbetare, fungerade fantastiskt bra. Det gick inte att märka att det var semestertid. Allt fungerade som det skulle, och det skapade stor trygghet, fortsätter Katarina.

Katarina upplevde att både hon och Gunnar kände sig trygga tack vare kontinuiteten och det goda samarbetet mellan olika yrkesgrupper, bland annat undersköterskor, fysioterapeuter och sjuksköterskor.

– Personalen kändes handplockad. De har verkligen hjärta och engagemang i sitt arbete. Bemötandet var vänligt och respektfullt och boendet ingav en hemkänsla. Det kändes som om vi var en familj, även tillsammans med de andra boende, berättar Katarina.

Musiken och gemenskapen betydde mycket

Gunnar var en trygg och försynt person med mycket humor. Han var omtyckt av många. Hans intressen var vetenskap, forskning och musik. Själv spelade han både piano och tvärflöjt. Det var klassisk musik han uppskattade mest. Katarina och Gunnar delade intresset för kultur. De läste mycket och gick på konserter tillsammans.

– De sociala aktiviteterna på Vallgossen är jättebra. Det bjuds in till fina musikframträdanden i orangeriet. Dit tog jag med Gunnar så ofta jag kunde. Det var väldigt viktigt för oss. Aktiviteterna på Vallgossen är både fina, värdiga och högklassiga, berättar Katarina.

Katarina har en hälsning till alla som tog hand om Gunnar under hans fem år på Vallgossen:

– Ett jättetack! Jag känner en stor tacksamhet och saknar er fortfarande.