På Stockholms Sjukhem pågår just nu flera viktiga forskningsprojekt inom rehabiliteringsverksamheten. Målet med projekten är att bidra med ny kunskap som kan utveckla vården och höja livskvaliteten för patienterna.
På Stockholms Sjukhem pågår just nu flera viktiga forskningsprojekt inom rehabiliteringsverksamheten. Målet med projekten är att bidra med ny kunskap som kan utveckla vården och höja livskvaliteten för patienterna.
– Det är viktigt att vi forskar inom rehabiliteringsmedicin eftersom det är ett område under stark utveckling där patienternas behov ofta är komplexa och vården därför behöver individanpassas, säger Elisabet Åkesson, FoUU-chef på Stockholms Sjukhem.
Träning i hemmet vid Parkinsons sjukdom
Ett av projekten leds av fysioterapeuten och forskaren Breiffni Leavy. I studien STEPs (Stöd för träning i hemmet vid Parkinsons sjukdom) samlades data in med hjälp av bärbara rörelsesensorer under vanliga kliniska tester.
– Syftet var bland annat att överbrygga klyftan mellan tekniska lösningar i forskningen och de tester som används i vården i dag, säger Breiffni Leavy.
Ett viktigt fynd från studien är att ett gångtest på två minuter kan ge lika tillförlitlig information om funktionell kapacitet som det traditionella sexminuterstestet. Det traditionella sexminuterstestet är ett standardiserat test som används inom sjukvården för att mäta en persons funktionella gångkapacitet och uthållighet. De första resultaten från STEPs-studien publicerades under 2025. Nu pågår analysen av hur hemträningen påverkat deltagarna.
Stöd efter TIA
Kristin Norefors, doktorand vid Karolinska Institutet och arbetsterapeut på Stockholms Sjukhem, studerar inom ramen för forskningsprojektet ”Aktivare Vardag” hur engagerande aktiviteter i vardagen kan bidra till förändrade levnadsvanor och minskad risk för stroke. Ett delsyfte är att undersöka förutsättningarna för att återgå till arbete för personer som fått diagnosen TIA (transitorisk ischemisk attack) och vilken roll närstående har i samband med livsstilsförändringar.
– Målet är att vidareutveckla strokepreventionsprogrammet Aktivare Vardag under ledning av Eric Asaba, Göteborgs universitet, och Ann-Helen Patomella, Karolinska Institutet, så att vi i vården än mer kan stödja både patienter och deras närstående, säger Elisabet Åkesson.
Forskning om ryggmärgsskador hos äldre
Ett annat aktuellt nationellt projekt är STRIVE-SCI, med syfte att uppnå en starkare och mer sammanhållen rehabiliteringsprocess för att främja livskvalitet efter ryggmärgsskada. I studien kartläggs skadekarakteristika, funktionsstatus, självständighet i vardagen, livskvalitet och delaktighet i samhället upp till tolv månader efter en ryggmärgsskada.
– Det har skett ett skifte med en ökande andel äldre som får och lever med ryggmärgsskador. Det är ofta en skör grupp med särskilda behov. Från att gruppen med ryggmärgsskador i Sverige tidigare har dominerats av yngre män som skadats i trafikolyckor, handlar det i dag allt oftare om äldre personer som får en inkomplett skada i samband med en aktivitet och fall eller på grund av en icke-traumatisk orsak som förträngning i ryggmärgskanalen eller en infektion, säger Elisabet Åkesson.
En pilotstudie är redan genomförd och från och med i höst kommer alla patienter med ryggmärgsskada som vårdas inom rehabiliteringsklinikens slutenvård på Stockholms Sjukhem att tillfrågas om samtycke till deltagande i den fullskaliga STRIVE-SCI-studien. Projektet, som är nationellt, drivs av Anestis Divanoglou vid Linköpings universitet samt Sophie Jörgensen vid Lunds universitet i samarbete med Elisabet Åkesson, överläkare Anna Ahlqvist och rehabteamet på Stockholms Sjukhem.
Arm- och handfunktion efter ryggmärgsskada
Parallellt pågår även ett forskningsprojekt med fokus på arm- och handfunktion under de första sex månaderna efter en hög ryggmärgsskada.
– Studien, som vi lokalt kallar handstudien, genomförs i vårdkedjan i Region Stockholm samt vid de tre andra nationella högspecialiserade vårdnoderna i Sverige under ledning av Johanna Wangdell, Göteborgs universitet. Syftet är att undersöka förändringar och konsekvenser i arm- och handfunktion efter halsryggmärgsskada. Målet är att på sikt optimera förutsättningarna för att kunna använda händerna i aktivitet med hjälp av en ny strukturerad och evidensbaserad behandlingsplan, säger Elisabet Åkesson, som koordinerar studien tillsammans med Marie Björklund, arbetsterapeut på Stockholms Sjukhem.
